Återigen fick jag jubla över en ny Stanley Cup seger

I natt avgjordes Stanley Cup finalen i världens bästa hockeyliga. Och för mig var det extra speciellt då jag återigen fick jubla när mitt favoritlag Chicago Blackhawks vann sin tredje titel på den senaste 6 säsongerna. De besegrade Tampa Bay Lightning med 4-2 i matcher.

Aldrig förut hade Blackhawks vunnit tre titlar under ett och samma decennium. Laget har i och med segern i natt vunnit totalt 6 finaler, 1934, 1938, 1961, 2010, 2013 och så då 2015. Det är även värt att notera att laget bildades 1926 och snart friar 90 år som professionellt hockeylag i NHL.

Annons ▾

Jag började följa Blackhawks under mitten av 90-talet, på den tiden Anaheim Mighty Ducks var NHL:s hetaste lag och Wayne Gretzky spelade i Los Angeles Kings. Min far hade varit på arbetsresa i USA och besökte bl.a Chicago, med sig hem hade han en keps med en indian på. Istället för att hänga på trenden att heja på ett Kalifornienlag började jag heja på Chicago Blackhawks.

När jag började följa laget var de fortfarande bra, de hade storstjärnor som Jerermy Roenick, Chris Chelios och Ed Belfour. Men något hände i slutet av 90-talet. Blackhawks missade slutspelet och stjärnorna försvann, laget sjönk som en sten i tabellen.

Under 2000-talet början och fram till några år efter spelarstrejken 2005 var Blackhawks ett bottenlag i NHL. Laget blev till och med utnämnt till det sämsta sköta idrottsorganisationen i hela Nord Amerika. Men jag stannade lojalt kvar och svek aldrig de svarta hökarna från Chicago.

Vändningen skulle dock till slut komma. I 2007 års draft fick Chicago välja först och organisation tog en relativt tunn men spelskicklig amerikansk forward som hette Patrick Kane. Året innan hade man dessutom valt den talangfulle centern Jonathan Toews.

Dessa två unga killar skulle dominera hockeyn i Chicago och det dröjde inte länge innan de vann sin första Stanley Cup i klubben, även den första på 49 år för Blackhawks. Men på grund av lönetaket blev ledningen tvungen att göra sig av med många av hjältarna från 2010 års lag. Det skulle vara omöjligt för att lag att etablera en dynasti, framför allt en sådan som New York Islanders hade på 80-talet och Montreal Canadiens hade på 70-talet.

Fast Blackhawks kom tillbaka och vann en ny Stanley Cup 2013 efter att helt kört över sina motståndare under den förkortade säsongen som inleddes med en ny spelarstrejk. I konkurrens med LA Kings kunde nu Chicago på allvar börja titulera sig som en av de nya giganterna i NHL. Och i natt blev det verkligen ett faktum. Chicago Blackhawks är NHL:s nya dynasti och ett av världens bästa klubblag.

Men Tampa Bay Lightning bjöd upp på ett bra motstånd och årets final har kallats en av de jämnaste på flera år. Tampa påminner mycket om Blackhawks och kommer förmodligen vinna en final inom ett par säsonger. För även efter den här säsongen står Chicago vid ett vägskäl, på grund av lönetaket måste klubbledningen återigen göra sig av med ett par spelare som de inte har råd att behålla, bl.a är svensken Johnny Oduya en av dem.

Fast just nu vill jag bara njuta av segern och inte sitta och tänka på att flera av hjältarna kommer att försvinna. Framför allt tänker jag på Niklas Hjalmarsson som fick vinna för tredje gången, och Marcus Krüger som precis som Oduya vann för andra gången. Men även David Rundblad som under säsongen såg ut att få det svårt att ta en plats i laget. Nu kan ha titulera sig som mästare.

Inför säsongen hade jag inte föreställt mig att mitt kära Chicago Blackhawks återigen skulle vinna Stanley Cup. Men efter att ha skickat ut Anahiem Ducks i semi-finalen och även kvitterade finalen mot Tampa så föddes ett nytt hopp och jag fick till slut jubla igen.

Text och tanke: Martin Avedal – Mavfoto / Örebro Tribune