Därför kan signalementen vara knapphändiga eller helt utebli

· Publicerad: 25 juni 2015 · 06.10.

När vi på Örebro Tribune publicerar en artikel om en händelse och lämnar signalement så gör vi det med tanke om hjälp av iakttagelser då ett brott inträffat. Ibland lämnar vi signalement på misstänkta, ibland gör vi inte det.

Här försöker vi förklara vad som kan komplicera och vara svårt med signalement och varför vi ibland inte får signalement ifrån polisen och helt enkelt inte kan publicera.

Annons ▾

När polisen ska ta upp ett signalement så efterfrågas bland annat kön, ålder, hudfärg, längd, kroppsbyggnad, hår, frisyr, ansiktshår, klädsel, tatueringar, ärr med mera. Man frågar också hur mycket och under hur lång tid vittnet såg den misstänkte? Hur var vädret, var det dagsljus eller natt?

Vittnen ger inte sällan beskrivningar som skiljer sig mycket åt. Det finns exempel där personer har stått bredvid varandra och sett samma händelse och sedan beskriver gärningspersonen på helt olika sätt; ”gul jacka, mörkhyad, ganska kort”, ”mörkgrön jacka, ljushyad, ungefär 190 centimeter lång”.

Vad blir signalementet av de uppgifterna?

Svårt att beskriva
Ibland är den enda som sett gärningspersonen eller personerna den som blivit utsatt för ett brott. Det är inte ovanligt att den personen har svårt att beskriva brottslingen. Personen har kanske blivit hotad, blivit livrädd och vänt bort blicken, brottslingen kanske var maskerad, personen har kanske blivit påhoppad bakifrån utan möjlighet att se brottslingen.

Det finns många anledningar till att man faktiskt inte kan lämna särskilt bra beskrivningar.

Risker
Att lämna ut signalement är också förknippat med risker. Ett vittne kanske säger att gärningspersonen hade en svart jacka och försvann i en mörkgrön bil. När vittnet sedan inte såg gärningspersonen längre vändes jackan ut och in och blev klarblå istället. Bilen såg mörkgrön ut i motljuset som vittnet befann sig i och var i själva verket grå.

Vittnets beskrivning stämmer alltså inte i ett annat ljus och när klädseln har förändrats. Om polisen då efterfrågar iakttagelser om en person i svart jacka i mörkgrön bil är ju risken stor att polisen får in vittnesmål om personer som inte har med saken att göra men framförallt att vi inte får in tips eftersom den person andra människor sett hade klarblå jacka och åkte i en grå bil.

Att inte sprida signalement
Ibland vill polis och åklagare behålla vissa signalementuppgifter tills domstolsförhandlingen. Låt oss säga att en misstänkt har en svart jacka med orange dragkedja och en röd bokstav broderad på höger bröstficka.

Om ett vittne självständigt kan beskriva de detaljerna i domstol så väger vittnesmålet tyngre än om dessa uppgifter är spridda i media. Det är också så att polisen kan vilja hemlighålla detaljen om jackan med orangea dragkedjan för att kunna hitta den vid en husrannsakan hos en misstänkt. Om uppgiften sprids i media finns risken att gärningspersonen gör sig av med jackan.

Så signalement är knepigt, men när ett signalement verkar knapphändigt så beror det inte på att polisen inte vågar berätta att en brottsling ser ut på ett visst sätt, utan oftast på att vittnet faktiskt inte kan ge en närmare beskrivning eller att utredaren vill hålla vissa uppgifter hemliga för att nå framgång i utredningen.

Källa: Polisen – Örebro / Örebro Tribune

FIKK - För att alla behövs
Läs också