Faktafel i SVT:s Veckans brott

I vissa mord kan det finnas en förhöjd risk att gärningsmannen återfaller i nya brott. Två familjer är hårt drabbade; de anhöriga till brottsoffet och till gärningsmannen.
Utgången, att gärningsmannen valde att avsluta sitt liv är tragisk. Risken att gärningsmän kan ta sina liv finns ofta i grova brott och inträder direkt efter brottsutövandet och vid andra tillfällen som till exempel att information om dna-fynd publiceras.

Gärningsmannaprofilgruppen har full insyn i hela förundersökningen vilket inte professor Leif G W Persson har. I senaste veckans program av Veckans brott diskuterades mordutredningen. Polisiära förundersökningar omfattas av förundersökningssekretess och därför omnämns inte detaljer om utredningen i den här texten.
En rad faktafel och spekulationer förekom i tevesändningen vilket är ett resultat av bristande kunskaper om spår, kriminaltekniska och rättsmedicinska fynd, vittnesuppgifter och annan central information i utredningen.
Det är helt korrekt att Persson inte har den informationen då han inte arbetar med utredningen.

Annons ▾

Att rikta hård kritik mot polisen och att spekulera utan att ha full insyn är oseriöst och osakligt. Dessutom förekommer flera faktafel i inslaget. Persson spekulerar i programmet om kriminaltekniska spår som eventuellt skulle finnas. Han är även fundersam över motivbilden, varför brottet begicks och oroar sig över att den frågan aldrig kommer att besvaras eftersom den misstänkte är avliden. Motivbilden för mordet är i själva verket uppenbar för den som är insatt i utredningen.

Masstopsningsinsatser kräver åklagarbeslut och de kan vara framgångsrika under förutsättning att de är strukturerade och planerade vilket var fallet i denna mordutredning. Gärningsmannaprofilgruppen har varit engagerad i ett antal tidigare utredningar där metoden har använts. Dubbelmordet i Linköping 2004 där dna ännu inte gett träff mot gärningsman, våldtäktsserie i Örebro 2010 med träff mot gärningsman och fällande dom, mord på en ung kvinna i Upplands Väsby 2015 med träff mot gärningsman och fällande dom, och nu mordet i Ulricehamn 2017 med träff mot gärningsman. Leif G W Persson har inte medverkat i någon av dessa utredningar.

I sändningen av Veckans brott påpekar han att utredningen av mordet i Ulricehamn bör granskas av någon oberoende utredare. Påståendet antyder att utredningen på något sätt är misskött när det i själva verket är precis tvärtom. Utredarna i Borås har gjort ett mycket bra jobb och i det här fallet är framgången ett resultat av metodiskt arbete där man har haft en väl avvägd utredningsresurs med de rätta kvalifikationerna och att resursen behållits över tid.

Att en gärningsman identifierats är inte slutpunkten för utredningens arbete. Liksom i andra utredningar sker ytterligare insamling av information för att dra lärdom och utvärdera de arbetsmetoder och insatser som genomförts. Detta är en självklarhet inom svensk polis och inget som behöver initieras av en utomstående polisprofessor. Gärningsmannaprofilgruppen och de geografiska analytikerna vid Nationella operativa avdelningen har bara varit en liten kugge i maskineriet. Mordutredning är ett lagarbete i vilket det inte finns behov av professor Leif G W Perssons biträde.

Gärningsmannaprofilgruppen via Eva von Vogelsang, gruppchef och kriminalkommissarie.

Nyhet från
Polisen