The Irishman – En trött film med intressant story

Den 28 november släpptes Martin Scorseses senaste film The Irishman på filmsiten Netflix. Filmen är den första filmen sen 1995 som Scorsese samarbetar med Robert De Niro igen. The Irishman är den nionde filmen som dessa två herrar gör tillsammans.

Scorseses och De Niros samarbete har tidigare resulterat i filmklassiker som Taxi Driver, The King of Comedy, Maffiabröder och Cape Fear. The Irishman kommer inte upp i samma nivå som dessa filmer även om den är bra. Filmen känns dock väldigt trött mycket på grund av att trion som återfinns i huvudrollerna själva är gamla och trötta.

Annons ▾

Handling

The Irishman är baserad på boken I Heard You Paint Houses som handlar om torpeden Frank Sheeran (De Niro). Sheeran var en krigsveteran som efter Andra Världskriget började köra lastbil. Genom sitt jobb och de småbrott han begick kom han i kontakt med gangstern Russell Bufalino (Joe Pesci).

Deras relation och samarbete skulle föra Sheeran högre upp i hierarkin. Något som eventuellt ledde till kontakten med fackpampen Jimmy Hoffa (Al Pacino). Men Skeerans suspekta samröre med maffian kom att påverka familjen, framför allt relation med den yngste dottern Peggy Sheeran (Anna Paquin).

Omdöme – The Irishman

The Irishman är en trött film, mycket på grund av att De Niro, Pesci och Pacino alla har passerat 75 år. Detta märks tydligt på Joe Pesci som upplevs väldigt trött i den här filmen. Han har ett lugnt och tillbakadraget skådespel, något som är ovant då han nästa alltid varit ettrig och högljudd i sina roller.

Bättre går det för De Niro som ändå kan hantera rollen trots att det ibland märks att han är gammal. I en scen misshandlar han ett butiksbiträde och man ser att De Niro är äldre än vad han ska spela i den scenen. Dock är det Pacino som klara sig bäst i sin roll, han är äldst av de tre då han 79 år. Man märker att det inte är samma krut i hans dialog men ändå upplevs han piggare än de andra.  

Men The Irishman är en bra film, Martin Scorsese har alltid lyckats skapat intressanta historier runt intressanta karaktärer. Och det går garanterat ifrågasätta sanningshalten i Frank Sheerans historia men detta gör inte filmen sämre. Precis som i Maffiabröder och Gangs of New York ligger fokuset på karaktärer i den undre världen som har existerat på riktigt.

Det man hade önskat mer av är ändå en piggare rollista och kanske kortare speltid. Sen att en Oscarsbelönad skådespelerska som Anna Paquin inte fått mer spelutrymme är också tråkigt även om hennes kroppsspråk säger mycket i de scener hon är med i. För den intrig som finns mellan Frank och dottern Peggy berör, på ett sätt tycker man synd om den åldrande torpeden som försöker lappa ihop sin trasiga relation med familjen.

Slutsats – The Irishman

The Irishman är i grunden en bra film, men skulle blivit bättre om den inte var så trött. Yngre och piggare skådespelare hade lyft filmen även om det är kul att se De Niro, Pesci och Scorsese återförenas. Men det känns som det är 10 år för sent.

Vill man se dessa herrar i sin topp ska man damma av Maffiabröder eller Tjuren från Bronx. Dessa filmer är klassiska mästerverk som aldrig kommer dö, The Irishman är det inte kommer tyvärr försvinna i mängden trots den intressanta storyn.