The Witcher – många flörtar till populära spelet

Fredagen den 17 december släppte säsong 2 av Netflix-serien The Witcher. En fantasy-serie med monsterjagande häxkarlar och kraftfulla magiker. För Örebro Tribune tog det ca en vecka att gå igenom alla de åtta avsnitten, och här kommer ett omdöme om säsong 2.

Bakgrund:

The Witcher är en serie fantasynoveller skrivna av den polske författaren Andrzej Sapkowski, första utgåvorna kom i början av 90-talet. I slutet av 2000-talet släppte polska spelstudion CD Projekt Red det första datorspelet i en serie av tre.

Annons ▾

Den andra uppföljaren The Witcher 3: Wild Hunt som släpptes 2015 anses var ett av de bästa spelen under förra årtiondet. Och i slutet av 2019 kom även en filmatiserad TV-serie som exklusivt släpptes på Netflix. Säsong 2 släpptes förra fredagen på samma streamingtjänst.

Handling: The Witcher – säsong 2

Säsong 2 tar sin början efter slaget vid Sodden, det som kom att bli den stora finalen av säsong 1. Geralt of Rivia (Henry Cavill) har återförenats med prinsessan Cirilla (Freya Allan) och ska föra henne till Kaer Morhen. Det är häxkarlarnas högkvarter, Geralt tror att han kan skydda henne där.

Samtidigt har Yennefer of Vengerberg (Anya Chalotra) förlorat sin magiska kraft, och trots att hon stoppade kungariket Nilfgaards anfall vid Sodden ses hon som en förrädare. För att återfå sina krafter lockas Yennefer att alliera sig med en kraftfull mörk kraft från det förflutna.

Omdöme: The Witcher – säsong 2

Första säsongen av The Witcher var bra, framför allt växte serien och blev bättre för varje avsnitt. Men det var mycket med information och trots enbart tre karaktärer som skulle etableras kändes handlingen spretig.

I andra säsongen är det mer enkelt, det finns egentligen bara en story att berätta och detta är till seriens fördel. Fokuset i The Witcher har alltid varit prinsessan Cirilla och den karaktären växer i andra säsongen. Men även Yennefer får sina chanser att utvecklas vilket är positivt.

Castingen till serien har alltid varit bra och det fortsätter även i säsong 2. Det som känns så rätt i samtiden är att bryta de mönster som alltid funnits i fantasyserie, här väljer man att casta icke vita skådespelare i viktiga roller, som t.ex Triss Merigold (Anna Shaffer) och Fringilla Vigo (Mimi Ndiweni).

Det som dock blir väldigt tydligt är de flörtar som säsong 2 gör med spelet The Witcher 3: Wild Hunt. Det blir uppenbart att man vill knyta ihop det populära spelet med serien. Detta funkar riktigt bra och säsongens avslut är en ren fröjd att beskåda. Jag väntar redan på säsong 3 för att jag får inte nog av The Witcher.