S.T.A.L.K.E.R. 2 – ett skrämmande och vackert spel

Den 20 november släpptes den efterlängtade uppföljaren S.T.A.L.K.E.R. 2. Den första delen i serien och dessa två uppföljare släpptes mellan 2007 och 2009, det betyder att de trognaste fansen fått vänta i 15 år på en uppföljare.

Stalkerserien utspelar sig i den zon som omger staden Prypjat och kärnkraftverket i Tjernobyl. I en fiktiv värld så innehåller zonen mutanter och värdefulla artefakter samtidigt som vetenskapsmän utfört flera forskningar på platsen.

Annons ▾

Handling:

Nu när vi återigen får återvända till zonen i S.T.A.L.K.E.R. 2 gör vi det i karaktären Skifs ögon. Hans hem blir förstört av ett anomali och efter detta beger han sig till zonen för att ta reda på varför. Med sig har han en skanner men efter ett bakhåll blir Skif av med den.

Skif bestämmer sig för att utforska zonen och hitta de skyldiga till hans situation. Skif söker svaren bland ruiner och rost, på vägen träffar han militärer, kriminella och stalkes som alla gjort zonen till sitt hem. Men Skif kommer också lära sig att det finns farligare saker där ute än mutanter och vildmark.

Omdöme:

S.T.A.L.K.E.R. 2 är ett skrämmande och vackert spel, utöver den uppiffade grafiken och en smidigare gameplay är konceptet sig likt. Både på ont och gott, själv har jag delad uppfattning. Den första utgåvan S.T.A.L.K.E.R.: Shadow of Chernobyl var kul men svårt och innehöll mycket med back-track men jag älskade S.T.A.L.K.E.R.: Call of Pripyat. Det var simplare och lättare att spela.

Precis som sina föregångare är S.T.A.L.K.E.R. 2 ett survival horror-spel, du ska gå runt och hitta förnödenheter och vapen så du kan utföra nästa uppgift. Det är simpelt och monotont, men zonen är unik och oförutsägbar. Du behöver pengar och utrusning så ibland måste du vänta med att fortsätta följa storylinen.

Ibland känns det synd att det ska vara storyn som driver dig till att utforska zonen, S.T.A.L.K.E.R. 2 har en stor karta men ett linjärt berättande. Ett smidigare sätt att förflytta sig hade också varit bra att ha, utöver mellan de baser som finns i varje område.

Men när jag kom till platser som Zaton (som även fanns med i Call of Pripyat ) blev jag nostalgisk. Det var även här jag träffade den första kvinnliga karaktären, något jag upplevde saknades i spelet. Tänk vilka möjligheter som hade funnits både i storyn och gameplay. Även förmågan att skapa en egen personlig karaktär saknade jag.

Slutsats om S.T.A.L.K.E.R. 2

S.T.A.L.K.E.R. 2 bygger på samma koncept som sina föregångare, gamla spelare kan njuta av vad som gjorde serien bra medan nya spelare får uppleva varför serien blev så omtalad back in the days.

Ska man lyfta något kritiskt kanske man hade eftersökt mer interaktion och skapande möjlighet. Spelet känns bara som en uppfiffad version av de tidigare utgåvorna, men zonen är unik och oförutsägbar, skrämmande och vacker.